Naxi-folket lever i den bergiga provinsen Yunnan i sydvästra Kina. I sin helhet uppgår denna minoritet till ca 270 000 personer. De flesta är idag bosatta i Lijiang. Naxi-folkets piktografiska skrift är ett bildspråk åtminstone tusen år gammalt.
Naxi-folkets traditionella övertygelse och syn på världen speglas i dessa texter. Skriften har bidragit till att bevara deras legender och ritualer. Dessa är omfattande och ritualer finns för naturtillbedjan, för att blidka demoner, för giftermål, för begravning, för tillbedjan av förfäder mm. Man anser att demoners onda inflytande är orsaken till att människorna möter lidande och katastrofer. Det enda sättet att mota tillbaka dessa demoner till sina boplatser är att utföra ceremonier, då först kan lidande och katastrofer elimineras. Därför är det viktigt att utföra dessa ceremonier vid alla ovanliga omständigheter såsom olyckor och skador på boskap, missväxt och sjukdom i familjen mm.
Den piktografiska skriften, som är en slags bildskrift, fungerar som stolpar, vilka beskriver myterna och de ritualer, som utfördes av dongba d.v.s. naxi-folkets präster/shamaner. Traditionellt skrev man med tusch i små böcker av grovt handgjort papper. Varje dongba undervisade sin äldste son, som fick memorera berättelserna, de rituella texterna och symbolernas betydelse.
Den bildrika skriften innehåller olika typer av symboler. Somliga symboler är direkta avbildningar av saker i omgivningen. Andra symboler kräver kunskap om de lokala förhållandena för att kunna förstås. Dessutom finns abstrakta symboler (t.ex. en viss ritual) och kulturspecifika objekt (t.ex. en speciell sorts trumma). Abstrakta idéer uttrycks med illustrationer, som har samma uttal och helst samma ton som ordet för den abstrakta idén. Många individuella symboler läses som en fras, men dessa symboler ger inte hela betydelsen, utan verb och andra delar måste hämtas från minnet. Ibland finns skrivna symboler, som inte läses utan fungerar som beskrivning av situationen. En del symboler är skrivna en gång men kan läsas flera gånger.
En tiger i början av ett naxi-manuskript utläses som ”i forna tider”. Det är ett uttryck, som är en vanlig inledning av dessa manuskript med piktografisk skrift. Man lånar tigern för att påminna om uttalet av den inledande fras som delvis är detsamma som det för tiger. Till vänster om tigern finns dekorationer ritade, och de anger att det är början på en text eller ett nytt kapitel.
